Institution eller fosterfamilj?

Antalet barn och unga som omhändertas och placeras utanför hemmet visar en starkt uppåtgående kurva både i Helsingfors och i andra kommuner. I ett reportage i Hbl (18.10) uppges att kommunen inte sätter de omhändertagna barnens och ungas bästa i första rummet utan att de -  mot lagen - placeras  på institutionen i stället för i fosterhem.

Institution är dock ofta det enda alternativet på grund av bristen på lämpliga  fosterfamiljer, vilket också framgick ur artikeln. De rymliga hemmen med tålmodiga och kärleksfulla fosterfamiljer som ännu för 20-30 år sedan öppnade sina dörrar för omhändertagna barn och unga är tyvärr en stor bristvara  i dag i förhållande till behovet.

Socialnämnden i Helsingfors har fattat beslut om att systematiskt öka placering i familj och att man för barn under 12 år alltid i första hand skall utgå ifrån familjeplacering. Det har visat sig vara svårt att uppnå detta mål oftast på grund av att det inte finns lämpliga familjer med kapacitet att på långsikt ta hand om ett barn eller en ung person, vilket är präglat av en svår uppväxt. Ett barn som mår dåligt visar det på sitt eget sätt, ofta med aggressivitet, med revolt mot de vuxna, med misstroende..... Det behövs mycken kunskap och tålamod att övervinna misstron och bygga upp en trygg relation.

Det bästa för barnet, familjen och samhället vore att det skulle finnas tillräckliga resurser till förebyggande arbete när det uppstår problem. Tillräckliga stödåtgärder så att familjen kunde hållas samman skulle många gånger förhindra omhändertagande och placering utanför hemmet.  Tyvärr leder nedskärningar i kommunernas budget ofta till att det förebyggande arbetet kommer i kläm trots att det är just där resurserna borde sättas in för att förhindra att familjer splittras och barn omhändertas.

Vården i framtiden

Stora enheter är populära inom vården. Centraliseringen av service motiveras med kostnadseffektivitet och trygghet. Välfungerande små enheter såsom Ekenäs BB läggs ner trots massiva protester av brukarna. Sedan läser vi i dagspressen att fler barn än tidigare föds på väg till förlossningsanstalten! Barnavdelningen vid Västra Nylands Sjukhus stängs till veckosluten. Barn som är intagna för vård skickas tur och retur till Jorvs sjukhus över veckoslutet. Kostnadseffektivt, tryggt?
Inom hälso- och sjukvården blir upphandling allt vanligare.  Finlands Läkarförbund och Nordic Healthcare Group har utrett inriktningen på bashälsovården i kommunerna. I rapporten, från april i år, framkommer att 40-50 % av beslutsfattarna i stora kommuner med över 20 000 invånare upplever att de varit tvungna att fatta beslut, som de tror att ur ett helhetsperspektiv varit till skada för kommuninvånarna. I mindre kommuner var motsvarande siffra 10-20 %.  I de små kommunerna upplevde man igen att det brister i  kunskapen om upphandlingsförfarandet.
Internationella placerare har kommit in på vårdmarknaden. Privatsjukhus har fått nya utländska ägare. De får på köpet en välutbildad, yrkeskunnig vårdpersonal – personal utbildad av vårt samhälle som allt mera söker sig till den privata sektorn eller till utlandet för att få bättre arbetsvillkor.
I en enkät som gjordes bland de äldre senaste år ansåg svararna att otillräcklig social- och hälsoservice kommer att vara det största problemet för dem om tio år.  Om utvecklingen fortsätter på samma sätt är det fara för att det gäller alla som vill ha offentlig service. Redan nu köper allt fler sin service på den privata marknaden, dvs den som har råd.

Kampanjaktiviteter

Kampanj vid valstugan bredvid Tre Smeder.

Kampanj på Hagnäs torg.

Destruktiva följder

Kommunerna konkurrensutsätter i allt högre grad olika funktioner som tidigare varit en kommunal angelägenhet eller inhandlats direkt av producenterna. Inom social- och hälsovården kan vi redan se en del negativa rentav destruktiva följder av tillämpningen av upphandlingslagen.
Exempel på detta kan vi se inom äldreomsorgen där åldringar flyttas som kollin från ett ställe till ett annat allt efter det prismässigt gynnsammaste anbudet. Då beaktas inte humana aspekter och närheten till anhöriga och tidigare vårdare. Både de äldre, deras anhöriga och personalen får leva i otrygghet inför nästa anbudstävlan.
Det är också svårt för de små hemlika åldringshemmen som i dag ger kvalitet och närhet i vården att hävda sig i konkurrensen med stora multinationella företag. Det har blivit en marknad för några stora enheter som slår ut de små hemmen. I slutändan leder det till att det är de som bestämmer utbud och priser. Avtalen uupgörs i allmänhet för fyra år. Ingen organisation med begränsade resurser kan upprätthålla en verksamhet med så kort tidsperspektiv.
Privat äldreomsorg och vård skall kunna anlitas som tidigare av det allmänna, dvs kommunen, men här fordras en helt annan inställning till humana aspekter och valfrihet för individen. Vår skyldighet är att se till att de äldre får leva ett värdigt och tryggt liv. De får inte vara brickor i ett spel om euro och cent.

Ibland räcker inte händerna till...

Valkampanj i köpcentret Forum den april 2011.

Beskattningen skall vara rättvis

Finland lever på lånade pengar, så här kan vi inte fortsätta. Vi kan inte bara vänta att en eventuell tillväxt skall rädda oss från problemen. Vi måste inse att vi kommer att ha många svåra år med en mycket stram ekonomi framför oss.
Vi har ett underskott i statsbudgeten som vi i ärlighetens namn måste inse att också vi som skattebetalare skall vara med om att få ur världen.
Tyvärr blottar den omtalade Hetemäki-gruppens arbete en synnerligen cynisk inställning till hur skattebelastningen fördelas. Gruppens förslag är ett nollsummespel som inte medför större intäkter utan endast flyttar belastningen.
Förslaget går i rikltning mot plattskatt trots att man på månget håll inte vill vidkänna detta. Pensionärer skulle betala mera skatt än löntagare (Hbl 22.12.2010) och mervärdesskatten skulle höjas. Fastighetsskatten skulle likaså höjas kraftigt med motiveringen att fastigheter inte kan flyttas ut ur landet. Det förefaller att vara ett kallsinnigt sätt att balansera statsfinanserna på.
Här betyder begrepp som rättvisa och skattebetalningsförmåga ingenting.
Om vi skattebetalare, både löntagare och pensionärer, skall vara med om att skattevägen ta oss ur skuldsättningen, skall rättvisa och skattebetalningsförmåga vara rättesnöret i vårt skattesystem. Osthyveln skall inte gå över våra skolor, vården eller försvarsmakten, utan det är andra stora investeringar i vägar och andra tunga projekt som måste vänta på bättre tider.